Jakt 2011

Det ska sägas direkt, detta blev Lars jaktår. Med både skicklighet och tur blev älgjakten 2011 något utöver det vanliga och knappast nått som kommer att upprepas på bra länge.

Årets jakt kan man lungt säga fick en blöt inledning. Det hade regnat i veckor innan jakten och även under första veckan regnade det var dag, ibland lite, ibland mer. Det blev väldigt svårjagat då älgarna tycktes stå och trycka i tjockskogen och ville verkligen inte visa sig i onödan. Så att hitta dem var verkligen en svår uppgift. Vi hade dock kontakt med älg nästan varje dag men riktigt nära blev det aldrig. När fredagen jagats klar och slakthuset fortfarande stod tom började tankarna gå till 2006 då första älgen föll på söndag eftermiddag, för värre än så kunde det ju inte bli...

Lördagen såg ut att bjuda på vackert väder och vi skulle jaga "Kronhygge". Morgonen började dock inte så bra, inte mindre än två gånger fick vi vända efter vägen p.g.a. mer eller mindre viktiga saker lämnats hemma. När jag till slut satt i Stures torn behövde jag inte sitta länge förrän jag såg något komma smygande i ett risrå 150 meter bort. Det var väldigt tjockt men jag hade siktat in mig på en glänta 80m från tornet. Så det var bara att vänta in läget som förhoppningsvis skulle komma. Under tiden som gick såg jag bara älgen till och från men när den väl klev fram i öppningen sköt jag direkt. Älgen kastade direkt in i skogen och till min förvåning följdes oxen av ytterligare en oxe. Både försvann in i skogen och allt blev tyst. Efter att ha rapporterat det inträffade och precis gjort mig klar för att klättra ner och kolla läget blänkte det till i skogskanten och en oxe tittade fram. Var det den första eller andra? Älgen klev fram och blottade bredsidan så jag sköt. Den försvann åter igen in i skogen men efter en stund såg jag en gran vajja till i ca 10 sekunder. Tänkte att älgen ligger nog där och det skulle visa sig helt rätt. När jag så klättrade ner hittade jag snabbt oxe nummer ett en kort sträcka från skottplatsen, nummer två låg som sagt där jag trodde. Skojjade till det lite på radion och meddelade att nu låg 24 taggar i backen.

Det var väldigt skönt att det äntligen hade lossnat för oss och med två fina älgar i slaktboden skulle det sitta fint med en litet älgkalas på kvällen.

Dagen efter, på söndagen, var jag och Petra ute före de andra för att hinna spana av några hyggen på Allmänningen. Vi delade på oss vid bilen och jag hade inte mer än hunnit upp på mitt hygge förrän det small hos Petra ett par hundra meter bort. Jag hörde hur det började braka i skogen mellan oss och jag fick även bekräftelse via radion att älgen var på väg mot mig. Strax efter kom en ensam ko springade över hygget och ett par skott senare låg tredje älgen i backen.

Efter en händelsefattig helg var det så vips sista jakthelgen innan uppehållet. Jag och Petra skulle åter kolla samma hyggen som vi två veckor innan fick skjuta på. När jag kom fram till min spaningsplats var det tomt, men det kändes att det var nått i luften. Efter bara en stund hördes en älgs lockrop. Trots ihärdigt spanande gick inte älgen att se, förrän oxen helt plötsligt stod mitt på hygget och lockade. Jag kunde inte låta bli att själv locka lite men det enda jag fick till svar var en oförstående blick, nått var mer intressant än mig. Älgen började röra sig i riktning mot Petra men den hann inte mer än 50 meter innan jag tryckte av. Strax efter låg älg nummer fyra i backen. En väldigt fin oxe som var på väg till den ko och kalv som befann sig, utom skotthåll, hos Petra. Efter att vi tagit ur älgen fortsatte jakten och några timmar senare var det ytterst nära att jag skjutit ytterligare en älg på Karl-Johans pass, men då var millimetrarna på älgens sida.

Första helgen under oktoberjakten skulle vi åter igen jaga på "Kronhygget". Redan på vägen till passet fick Ulf läge på en fjoling men skottet tog inte som beräknat. Så jag och Einar fick med hjälp av Loka ta itur med eftersöket. Det var väldigt spännande och vi fick hålla ett bra tempo för att hinna med Loka i sitt sökande, trots att hon gick i koppel. Efter en stund märkte vi på Loka att vi var nära och strax efter såg vi älgen på andra sidan av en liten myr, jag fick iväg ett skott men ur taskigt läge tog det dåligt. Men vi såg hur älgen vinglade ut på ett hygge och med en snabb rush var även jag ute på hygget och lyckade få älgen i siktet och med ett halsskott gick hon i backen. Nummer fem var så nedlagd.

Trots att vi jagade tre dagar till så blev det inte några fler älgar. Men det var väldigt nära både för mig själv och även andra i laget var ytterst nära att krympa älgbeståndet i Blaikliden.