Marsfjällstoppen 

2005-08-13

Ropenbäcken och Ropentjakke

Planen var från början att vi skulle gå upp på Marsfjällstoppen den 12:e, eftersom datumet har en speciell betydelse för oss båda. Tyvärr hade vi inte vädergudarna på vår sida den dagen då regnet öste ner. Det gick dock ingen nöd på oss framför öppenspisen i stugan ; )
Dagen efter tyckte vi att vädret såg så pass bra ut att vi beslöt oss för att göra ett toppförsök. "Så pass bra" betydde dessvärre kraftig blåst, mulet och +12 grader, men med hopp om uppsprickande himmel.

Starten gick från Marsliden klockan 07.10 och ett par hurtiga vandrare begav sig iväg för att besegra berget. Första pausen togs vid vindskyddet Apelsinklyftan. Här åt vi lite russin för att få lite extra krafter inför strapatserna som väntade. Medan vi fortsatte vår färd började ett lätt regn falla på oss, men vi nedslogs inte av det, övertygade om att vädret skulle bli bättre framöver. När vi kommit fram till Ropenbäcken märkte vid att de gångna dagarnas regnade ställt till med problem för oss. Vattennivån i bäcken gjorde det omöjligt att vada över där vi planerat. Efter en liten promenad nedströms hittade vi tillslut ett bra ställe att gå över. Därefter gick vandringen fint upp genom skalet, där vi stannar till och fikar lite.

Klockan 10.00 fortsatte vi gå, regnet som tidigare föll hade nu avtagit och stärkta av frukt och mackor gick nu färden snabbt framåt. Tyvärr blev det allt mer uppenbart att vädret inte var på vår sidan den här dagen heller. Vid foten av Marsfjället blev det uppenbart för oss att vi bokstavligen måste "in i dimman" om vi vill nå toppen. Men eftersom vi kände att vi redan kommit så nära målet vill vi inte ge upp nu. Det var nog "tjurskallen" i oss båda som fick oss att fortsätta, så här i efterhand kan man ju fråga sig om det var rätt ; ) Våra krafter var verkligen på upphällning när vi tillslut nådde toppen klockan tjugo i ett. I lä bakom radiostationen åt vi vår lunch som bestod av baguetter, mudd och kladdkaka. Dimman låg så tjock att vi inte såg mer än ett tiotal meter på toppen och temperaturen hade krupit ner till endast ett par plus grader.

Efter bara en halv timme på toppen beslöt vi oss för att börja vandringen hemåt. Tack vare gravitationen gick nedstigningen betydligt lättare än resan upp hade gått. Precis när vi kommit nedanför molnen mötte vi en ensam vandrare som även han trotsade vädret och var på väg mot toppen. Vi stannade på samma ställe som fikat vid på uppvägen, här försvinner den sista biten kladdkaka som fanns kvar. När vi några timar senare åter är nere vid Apelsinklyftan har några personer slagit upp ett tält och sitter och pratar utanför vindskyddet. Där sitter även tre personer vi sett gå några hundra meter framför oss ända sedan vi kommit ner från Marsfjället.

När vi nästan var tillbaka i Marsliden halkade Thess till i en liten bäck och satte sig pladask i vattnet ; ) Klockan halv sex var vi äntligen tillbaka vid bilen. Så här i efterhand kan man ju säga att vi gick de 2,5 milen mer eller mindre i onödan. Men var så säker att vi gör ett nytt försök nästa år men då kommer vi inte försöka nå toppen om inte vädret är med oss!

För er som är intresserade har vi ritat ut hur vi gick på en karta.